Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
o
JERNRtNGÉtf.
bälgen, h var s flåsande lungor läto strömmar af eldgnistor
rusa upp ur den svarta skorstenen och fly som troll
inåt skogen - dröjde hon q var, minut efter minut,
tills skymningen blef allt djupare.
Ändtligen vände hon sig om, gick förbi hela raden
af kolkörare, som nickade helt förtroligt, och följde
den smala stig, som, svart af smedernas sotiga fötter,
syntes i snön och förde ned till strömbrädden.
Der nere var en slags spång öfver damluckorna
utan ledstänger, smal och omöjlig för en ovan person,
men ofta begagnad af bruksfolket. Ingrid hade som
barn otaliga gånger sprungit öfver densamma, men nu
ämnade hon följa stranden för att finna en bättre
öfvergång, som fanns längre uppåt strömmen.
Då hon kom ned till vattnet, såg hon emellertid
en person stå helt ensam, lutad emot stängslet vid
den öfversta damluckan, just der vattnet brusade
vildast och hvirflade i yrande skum kring stora svarta
och skrofliga stenblock.
Det låg något i den orörliga varelsens konturer
och ställning, som ådrog sig Ingrids uppmärksamhet;
hon närmade sig och igenkände Stina, skogvaktarens
vackra dotterdotter.
Den unga flickan hade lagt båda armarna på det
halfmurkna och af forssen skakade stängslet och lutade
hufvudet deremot utan att, döfvad af bruset, höra
eller märka Ingrids närhet, förrän denna lade handen
på hennes arm.
Då spratt hon till, lyfte upp ansigtet och såg sig
omkring med förvirrade blickar. Ingrid betraktade
henne förvånad och märkte nu, att hon var illa och
7 «r . *
slarfvigt klädd och att hennes fordom så glada och
friska ansigte var blekt och magert.
"Stina, är det^du? Hvad gör du här ensam?’*
sade hon vänligt och tog hennes arm för att draga
henne ifrån hennes vådliga plats.
"Ah, fröken Ingrid! Låt mig vara!" svarade hon
tvärt, och vände sig bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
