Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
JEKNBINGEN.
lade sig för ett par sekunder öfver hennes ögon, hon
vacklade och föll till hälften medvetslös ned på en stol.
Det dröjde flera minuter, innan makten af hennes
vilja och den renare luften der ute kunde besegra
denna dvala och det var ännu med skumma blickar
och svigtande ben, som hon gick öfver golfvet och
öppnade dörren på andra sidan till kabinettet, hvilket
hon för några timmar sedan så väl undersökt.
fru gick hon tyst och hastigt derigenom, öppnade
dörren till den lilla garderoben bredvid och smög sig
in der, lemnande dörren oläst, men väl tillskjuten.
Hon lät lyktans sken hastigt sväfva öfver väggarna
derinne, och då hon återfunnit den fläck, som redan
förut fästat hennes uppmärksamhet, satte hon sig ned
på golfvet der bredvid, blåste ut ljuset i lyktan, som
hon stälde bredvid sig, och stannade orörlig, tyst och
hopkrupen som en råtta i sitt hål, lyssnande i mörkret
ömsom utåt rummen, ömsom lutande hufvudet emot de
maskstungna och skrofliga stockarna i väggen.
Kölden hade tilltagit emot natten; det blåste och
vinden hven omkring den gamla byggningen och pep
i springorna omkring henne, men Helenas händer voro
brännheta. Hon darrade, men det var icke af köld,
det var af oro och ångest, under det hennes svarta
ögon flammade och lyste i mörkret som en varginnas,
hvilken hör hundarna utanför sin håla.
Hon hörde den gamla väggklockan, som slog och
spelade vid h värj e qvart der nere i matsalen, men det
föreföll henne som en oändlig tid mellan hvarje slag.
Knappt en timme hade emellertid förgått, då hon
genom väggen förnam ett svagt buller nedifrån och (
hennes till ytterlighet skärpta hörsel uppfattade ljudet^
af steg på stentrappan utanför porten; hon hörde denna*;,
öppnas och tillslutas, hörde dämpade röster i den nedre \
förstugan och derefter blef allt tyst några minuter. ,
Det var Adrian, som hemkom, hon var Öfvertygad
derom. Hon lutade sig ännu närmare väggen, återhöll
andedrägten och, hörde strax derpå ännu tydligare steg,
öfver förstugugolfvet der uppe, hörde, hmru man öppnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
