Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I "Träsket".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Åhjo, det förstås, att jag trodde de der trashankarne
uppe på vinden om’et, men icke ville jag
komma i gräl med dem."
"Ja, den der Ringström han är då märkter i
polisen och ... men kors bevara mig, se en hyrvagn,
som stannat vid hörnet!" afbröt månglerskan förvånad
och vände sig om, helt och hållet glömmande både
sin otålighet öfver isen i rännstenen och sina funderingar
om herr Hages förlust, för att med nyfikna blickar
beskåda ett fruntimmer, som steg ur vagnen och nu
gick framåt gatan, tydligen villrådig i hvilken af de
små kojorna hon skulle gå in.
"Hon gick in i er port, herr Hage. Vet ni, det
påminner mig just om en utländsk herre, som för flera
år sedan kom hit en dag till mig för att få rätt på
samma hus. Det var Winmarkskans den tiden, och
det var just samma dag som hon dog. Derför minnes
jag det så väl; der fanns intet nummer på porten,
men sedan krögerskan köpte det, så är der annan
ordning; fru Nybelin är en qvinna, som duger, hon,
men icke visste jag, att hon har så förnäma bekantskaper,
att de åka i täckvagn."
Eru Aspelin blef i detsamma distraherad af en
slarfvig piga med tjocka röda kinder, ett blått
glasperlband om sin bruna hals, dinglande örhängen och
ett smutsigt förkläde, som ifrån krogen kom trippandes
på tofflor öfver gatan med månglerskans middag, förvarad
mellan tvenne spräckta porslinstallrikar, öfver
hvilkas bräddar en flottig sås rann ut öfver flickans
sotiga fingrar.
Det främmande fruntimret hade emellertid gått
förbi trappan till krogen och kommit in genom porten
på gården. Hon stannade här ett ögonblick mellan
sophögarna, som tycktes ligga oförändrade eller i evig
ungdom sedan den dag, hvarom månglerskan nyss talat,
och då hon icke såg mer än en ingång, hade hon
intet val, ehura denna såg mörk och afskräckande ut.
Hon steg uppför den bristfälliga trappan och stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
