Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I "Träsket".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I TRÄSKET. 689
förbindelse med honom, h vars åsyn jag icke kan
uthärda," mumlade Mathilda sorgset och sjönk ned i
den skröpliga ländstolen, vid hvilken hon stått.
Juaftna, ty det var hon, som dold i förstugans
mörker blifvit vittne till denna lilla scen, stirrade bestört
och slagen af förskräckelse på den unga fruns afmagrade
och lidande ansigte; hon hade nu först igenkänt henne,
och okunnig om Mathildas närvaro vid mötet med Ellis,
fattade Juanna blott en dunkel aning om orsaken till
hennes besynnerliga vistande på detta ställe.
Den första rörelse, som uppstod i Juannas nu
förändrade sinne, var att störta in i rummet och kasta
sig för den unga qvinnans fötter för att begära och
gifva en förklaring, men inseende i nästa ögonblick
det onyttiga och pinsamma i ett dylikt uppträde, drog
hon i stället floret ännu tätare för ansigtet och tryckte
sig in i det mörka hörnet vid dörrspringan.
Detta försigtighetsmått var emellertid öfverflödigt,
ty Mathilda hade icke undergått en större förändring
på dessa månader än Juanna sjelf, och Ellis hustru
skulle troligen icke, äfven om hon i detta ögonblick
sett sin förmenta rival, hafva igenkänt henne.
Mathilda, som slutat sitt arbete, gick nu fram till
det lilla fönstret, som stod öppet, och återtog långsamt
och med smärta, helt och hållet talande för sig sjelf:
aHvad luften kans mild och solen är varm! Ack,
den som vore långt bort ifrån denna bullrande, smutsiga
och olyckliga stad!"
"Beså åt landet... nu, då frun har krafter der-
till," mumlade Sabina på sitt vanliga sätt.
"Du glömmer, att man reser ingenstädes utan
pengar."
"Kunde få ... Lemna till pantlånaren den der
medaljongen, frun bär om halsen . . ."
I detsamma hördes steg i trappan; det var gubben
Hage, som kom hem för att äta middag, följd af sin
värdinna tvätterskan och hennes lille gosse.
Juanna, som kommit dit för att uppsöka sin
fosterfar och hvars förr så trotsiga och klara blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
