Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I "Träsket".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
JEKNKINGEN.
Juanua hade länge tyst legat på den hårda soffan
i sin tarfliga sängkammare, der Eosiiie satt vid fön-
stret och sydde. Ändtligen reste hon sig upp på arm-
bågen och sade med låg och tankspridd ton:
"Och du anser dig vara säker, Eosine, att denna
qvinna, hvarom du talat och som vi så länge sökt,
skulle hafva bott under samma tak som vi?a
"Ja, madame, det är intet tvifvel. K ämnet och
er beskrifning öfverensstämmer fullkomligt; jag är
öfvertygad, att det är hon ; hon har varit gift och är
enka sedan ett par år. Fru von Ellen hade lärt känna
och fattat tycke för henne, ty mannen var portvakt
i det hus, der de bodde förut."
"Mväl, min vän, gå till henne och för henne
genast hit, om det är möjligt. Hon måste hjelpa mig.
Detta trofasta och ärliga hjerta skall icke förneka
sig. Jag skall skrifva några ord; hon kan väl knappt
läsa dem, men hon skall igenkänna den stil, som hon
fordom i en slags moderlig stolthet beundrade och
det namn, som då var henne kärt. Hon får emeller-
tid icke för någon nämna, hvart eller till hvem hon
går. Skynda, Eosine, hvarje minut är dyrbar; det
gäller en menniskas frid och lycka, kanske hennes lif.
Jag måste råka Martha ännu denna qväll . . :"
"Men, madame, ni blir alldeles ensam. Jag har
redan för dagen afskedat den dumma uppasserskan."
"Det betyder ingenting. Du hörde ju, att det
är af vigt, att Martha kommer genast."
"ISTi fäster emellertid ingen vigt vid er sjelf, ma-
dame; er egen frid och lycka är försvunnen och ert lif
är i fara, jag ser det tydligt för hvarje dag. Allt sedan
denna olyckliga resa är ni er icke mera lik. En be-
ständig feber brinner i edra ådror, ett lidande, en
oro, som gör mig förtviflad, och under allt detta skola
vi lefva gömda här, i detta eländiga näste, somhvar-
ken passar för er rang eller edra vanor.
"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
