Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I "Träsket".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I TRÄSKET. 617
reste sig till hälften upp och såg nu otydligt en
varelse närma sig utmed muren. Ömsom hopkrupen
och nedböjd, ömsom sträckande sig på tåspetsarna,
famlade han och skrapade med naglarna emot denna
våta och skrofliga vägg, liksom han sökt en inbillad
dörr derpå.
Denna figur har nu hunnit till hörnet och stannar
suckande stilla en minut i lyktskenet, som visar de
båda uppmärksamma och väntande hambusarna, att
det är en karl i trasiga genomvåta kläder och Öfver-
stankt med smuts.
Hans ljusbruna hår hängde trassligt och vått af
regnet ned på hans axlar och det bleka ansigtet hade
ett hjertslitande uttryck af ångest och förvirring.
Han hade tappat sina skor och de bristfälliga
ullstrumporna voro fullsatta med de stickande fröhusen
af borrbuskarna och tisteln, bland hvilka han klifvit
fram och åter, ständigt af en sällsam och envis före-
ställning hållande sig intill den höga lodräta väggen
af det ogästvänliga och för tillfället helt och hållet
öde huset.
Han betraktade nu fundersamt sina halfnakna
fötter och ben, utan att hans begrepp tycktes kunna
reda, hvarifrån det obehag han kände kunde härröra,
ty utan att befria sig från borrarna började han åter
sin fruktlösa och enformiga vandring och sin osam-
manhängande monolog, hvars afbrutna meningar kanske
voro irrande och spridda gnistor i det brustna minnet
från ett helt lifs vexlande rörelser och episoder, men
som nu, för en lyssnare dertill, skulle varit lika
omöjliga att sammanfatta till ett helt, som de tusen
splittrade skärfvorna af en sönderslagen spegel.
"Hvad är det för en fyllbult, KingstrÖm?"
frågade ynglingen med låg röst, stirrande på den
hemlighetsfulle nattvandraren, som nu åter försvann
i mörkret.
"Åhå, nu ser jag, hvem det är," sade Ringström,
mer för sig sjelf än till svar på kamratens fråga, i
Claude Ger ar d. IV. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
