Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjertats känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628
ihop sina effekter för att flytta dem in i det omnämnda
rummet och gjorde sig inom tio minuter så hemma-
stadd, som om hon aldrig varit utom dörren.
Då William om en stund återkom, mötte honom
den älskvärda kammarjungfrun på tröskeln af hans
kammare med en min af husmoderlighet, beslutsamhet
och ljuf ömhet, som helt och hållet bragte den stackars
kammartjenaren ur koncepterna.
Han Öppnade munnen för att säga något, men
tystnade tvärt vid åsynen af alla de upphängda kjolar,
som sväfvade likt ballonger omkring väggarna, och de
mer och mindre eleganta skodon, som i en rad stodo
utåt golfvet.
Ändtligen sansande sig öfver upptäckten af den
oförsigtighet han begått och den snara, hvari han fallit,
stammade han försagd:
"Mylord blef mycket öfverraskad öfver er ankomst,
miss Gibson, men han vill i alla händelser tala med
er och ni skall genast komma in. Men var så god
och påminn er hans utomordentliga svaghet och var
försigtig i edra meddelanden, i fall de skulle vara af
någon ledsam beskaffenhet."
"Ah, var lugn ni, mr Will. Skulle icke jag veta
h vad som bör sägas, jag som vistats hos förnämt folk
i mer än tjugo år!" svarade miss Gibson, i det hon
ryckte ned spegeln, som satt för högt på väggen,
stälde den emot fönsterposten för att släta sitt hår
och sin krage och slutligen helt ogeneradt satte upp
sin breda och knöliga fot emot en stol för att knyta
sitt skoband.
"Men, miss Gibson, mylord väntar, han blir
otålig ..."
"Se så, man kan väl icke i första ögonblicket efter
en resa vara i ordning att visa sig."
De båda domestikerna följdes åt genom rummen,
och en minut derefter stod den engelska kammar-
jungfrun med sitt mest intagande småleende, djupt
nigande i flera repriser, framför lord Greffes upp-
sträckta fingrar, ty något mer af hans person kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
