Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
660 JERNEJNGEN.
Möblerna voro ännu desamma, de klumpiga stolarna
af valnöt med sina runda ryggstöd, de båda nattduks-
borden med gröna sidengardiner omkring sina svarfvade
ben och ett galler af förgyld messing omkring skifvan,
den stora sängen på en upphöjning vid ena väggen,
omgifven af tjocka gardiner med tunga kordonger och
toffsar, alltsammans bleknadt, men ännu trotsande tiden
och erbjudande beqvämlighet, om icke trefnad åt sin
oväntade invånarinna.
Juanna satt vid det ena öppna fönstret i en af
de gamla länstolarna; hon bar en klädning, hvars mörka
tyg syntes nästan svart, och det var blott i kanten af
vecken derpå som dagern lät en strimma af smaragd-
grönt framskimra; hennes hår var högt uppfäst med
en slät guldkam, som liknade ett diadem, hennes händer
voro sammanknäppta öfver knäet och de tankfulla
ögonen, den h vi ta hyn och allvaret på hennes panna
gåfvo henne ett strängt och högtidligt uttryck, i full-
komligaste motsats till det lifliga sjelfsvåldiga och
tjusande behag, hennes ansigte fordom egt.
Hon hörde icke, då Zorilla nalkades, och vid de
första ord han uttalade, af sjelfva ljudet i hans röst
kunde man misstänka, att hans kraft och säkerhet icke
voro desamma som förr, att han anade ett annat välde,
som intagit hans skyddslings själ, en makt emot hvars
evigt obesegrade styrka hans egen var nära att vika.
Deras roler tycktes hafva blifvit förändrade sedan
samtalet i Juannas kabinett i Stockholm; hon darrade
icke mera inför sin fordne tyrann; hans dom var icke
mera fruktansvärd, sedan hon underkastat sig en högre
och ännu mera omutlig.
"Du har hört det, Juanna," sade Zorilla, och satte
sig ned bredvid henne. "Grefvinnan kan dö i denna
natt, i morgon, i öfvermorgon kanhända, men hon kan
icke lefva ännu en dag dertill. Du känner nu allt;
du vet, att du är herrskarinna här, att du är den
lagliga och sista ättlingen af det gamla Björnefeldska
namnet. Du bär beviset af din börd i ringen om din
arm, beviset för sanningen af den gamla traditionen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
