Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DKÖMMEN OM FÖKSON1NG. 669
af brutet vid hvarje vexling, sönderryckt likt den
stympade masken, som rör sig utan uppfattning och
minne: sammanhanget i hans lif är borta.
"Odödligheten, det eviga lifvet (som är ingenting
annat än minnet) detta minne, som icke följt oss hit
- huru skulle det väl kunna följa oss härifrån? Det
finnes lika litet, som den eviga hvilan, friden, döden,
sådan du föreställer dig den.
"Vi finna intet af alla dessa bedrägliga villor,
som svaga, hjernor framkalla, vi finna blott den klokhet,
som icke förgäfves blef oss gifven, att nyttja den när-
varande stunden till vår fördel."
"Och det är d/r ni stannar, det är slutresultatet
af er förfärliga teori. Ni tror då icke på odödlig-
heten ?"
"På skapelsens odödlighet, jo ..."
"Men på er egen själs ?"
"Jag har sagt dig min tanke i detta fall."
"Ha, Zorilla! M har rätt, ert blod är kallt, ert
hjerta klappar icke af menskliga känslor, ni tror ej på
lifvet och ni förnekar döden."
"Jag tror på glömskan och materiens evigt vexlande
fortvaro..."
"Ah, monseigneur, jag finner, att vårt räsonnement
liknar tvenne parallela linier. Vi kunna icke mötas,
ty ni talar om materiens, jag om andens verld. För er
gälla de matematiska sanningarna, för mig äro de lika
med noll. Hjertats känslor lyda icke lagarna för blodets
omlopp deri. Jag lemnar edra förfärande storheter
åsido, jag vänder mig med häpnad bort från edra
gränslösa system. Mitt förstånd, inskränkt, fattigt som
det är, känner genast sin vanmakt; men elden i mitt
hjerta, mer snabb, mer mäktig, känner deremot sitt
gudomliga ursprung, söker det bortom alla dessa stjern-
myriader, denna omätliga rymd och - finner det.
Zorilla, ögonblickets eländige slaf! Jag beklagar er!
Begränsad inom det slutna snäckskalet af några korta
minuter, liknar ni verkligen, som ni säger, masken i
mullen utan ljus och ande; ert hopplösa lif skulle vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
