Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
680 JERNRINGEN.
"Jag tänker emellertid taga mig denna rättighet,
i ett afseende."
"Mycket förbunden. Nåväl, i h vad afseende fordrar
du min bikt?"
"Du vet det redan. Hvar är Mathilda? Hvar
är min hustru?"
"I sanning en löjlig fråga af en äkta man!"
"Emmerik, om du icke är blind, så ser du, i
hvilken sinnesstämning jag befinner mig. Gör inga
undanflykter, reta mig icke!" återtog Ellis med kort
och qväfd röst, tydligen ansträngande sig för att ännu
kunna beherrska den länge koncentrerade förbittring
och sorg, som jäst i hans sinne.
Baron Emmerik tog ett steg baklänges, då Ellis
med gnistrande blickar gick honom ända in på lifvet,
och sade småleende:
"Ditt eget samvete borde bättre än jag kunna
besvara denna fråga: du tröstade dig så väl under
hennes första frånvaro, att den senare icke bör mycket
förundra dig. Jag är långt ifrån att klandra dig der-
för; tvärtom, det är mig en sann tillfredsställelse att
ändtligen se dig lemna den helgongloria, hvari du
suttit som i en transparang. Du är en lycklig ost, i
sanning! Det är ingen mer, så vidt jag vet, som
kunnat skryta af en sådan tur... Den sköna Stellas
ynnest är afundsvärd."
"Möjligtvis. Den saken hör icke hit och angår
mig icke .. ."
"Hvilket eländigt hyckleri, eller löjlig diskretion!"
inföll baronen, höjande på axlarna.
"Ack, för mig var det högsta värdet af denna
erbjudna lycka den vunna öfvertygelsen om min kärleks
makt... Det var Mathildas seger, det var min lyckas
eldprof!" mumlade Ellis sakta för sig sjelf, öfverväldigad
af de minnen, eom Emmeriks ord uppväckt.
"Ett eldprof, som brände den till aska, efter hvad
det tycks," inföll denne hånfullt skrattande.
"Ack, Mathilda, Mathilda! Hvad har väl sedan
kunnat skilja dig ifrån mig?" fortfor Ellis, alltjemt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
