- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
694

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

694

JERNBINGEN.

familjens yttre lif som antydde, att en lucka uppstått
eller en medlem saknades deri.
Ingrid hade lefvat så tyst och obemärkt och hon
hade nästan dött på samma sätt. Hela det rörande
och hemlighetsfulla dramat af hennes lif var stängdt
inom hennes egen själ; ingen anade glöden af hennes
kärlek, hennes lidande och orsaken till hennes död.
Hon tog sitt hjertas hemlighet med sig i grafven.
Tusen menniskolif hafva uppstått, brunnit och
slocknadt på samma sätt, och endast den Allsmäktiges
öga har sett deras tankar och strider och känt den
dunkla gåtan af deras tillvaro.
Alma, långt ifrån så vacker som systern, men
liflig, själfull och qvick, egde ungdomens alla behag,
men äfven dess sjelfsvåld, obetänksamhet och yster het,
dessa fel, som nästan blifva tjusande, då hjertats godhet
och förståndets öfverlägsenhet ligger der bakom.
Hon hade nu, utan att vilja det och utan att
tänka derpå, helt och hullet intagit den försvunna
systerns plats och till och med nästan utträngt hennes
bleka minne; Ingrids porträtt, knappt mindre anspråks-
löst än hon sjelf varit, skulle snart vara den enda
skugglika påminnelsen om hennes korta lefnad.
Den besynnerliga kammarjungfruns flykt, förklarad
genom hennes bref, sattes aldrig i minsta sammanhang
med hennes matmors hastiga död; man hade intet skäl
att misstänka Helena för något ondt, eller att betvifla
den mycket skickligt skrifna bekännelsen om hennes
resa med den lille fransmannen, som vistats vid bruket
och med hvilken man alltid anat, att hon stått i någon
öm förbindelse.
Och då den laddade revolvern, som Juanna funnit
och åter hängt på sin plats, , icke kunde gifva någon
antydan om den dödas sinnesstämning eller afsigt,
blef naturligheten af det hastiga dödsfallet aldrig af
någon satt i fråga.
Den dubbla intrig, som spelats här i tysthet, de
tårar, de qval, den förtviflan, som den framkallat och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0696.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free