Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket Juanna lemnat honom, tviflade icke ett
ögonblick på, att Cecilia Björnefeld varit hans mor och
mottog utan tvekan det arf och det namn, hans verkliga
mor med naturens fullkomliga rätt sökt förskaffa honom.
Menniskornas hjertan, följande samma lagar som
allt i verlden, öfvervinna de smärtor och läka de sår,
hvaraf de icke dö. Alma Heimer blef sin kusins
lyckliga hustru och Adrian älskade henne ömt, om
också minnet af Juanna, hans sköna, brottsliga och
ångerfulla syster, beständigt i hans hjerta intog ett
rum, hvars vidd och beskaffenhet det kanske var
honom sjelf svårt att bestämma.
Åren förgingo och bland den skara af yra stojande
barn, som uppväxa omkring Adrian och Alma, finnes
intet, som bär den olyckliga Björnefeldska jernringen,
om hvars sorgliga och hemska historia åtminstone deras
mor aldrig fått någon kunskap.
Det gamla Tallfors står emellertid öde ännu i dag,
och endast Ulrika lefver der ensam efter broderns död.
Förtorkad, tyst och gul tycktes den fromma gamla
qvinnan, hvars sinne är uppfyldt af familjens traditioner,
nästan vara en annan upplaga af det pergamentsmanuskript,
som begrafdes med Juanna.
Uppfattande händelserna och menniskornas handlingar,
liksom vi alla, med ensidiga och skumma blickar,
och förvexlande himlens nåd och kärlek med dess
straffdomar, lägger hon till sina minnen, såsom en akt
af rättvist straff, att den trasige främlingen, grefvinnan
Björnefelds mördare, fanns död vid dörren till grafkoret
om morgonen sedan man ditsatt Juannas likkista.
SLUT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
