Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Kom Alf! Kom, låt oss företaga vår promenad,"
sade han kort och fattade vännens arm.
Några ögonblick derefter vandrade de båda ynglingarna
under de aflöfvade träden på Helgonabacken.
Ungdomen i vår tid är alltför praktisk, för att
besväras af någon entusiasm, för hvad det vara må,
men för femtio år sedan fanns det verkligen stundom
en smula romantik, isynnerhet ibland studenter; vi,
som nu äro så ofantligt visa, böra emellertid också
vara toleranta, och icke alltför mycket förakta dem derför,
ty hvar tid har sitt skaplynne.
Den kalla vinterstormen hörde derför lifliga och
varma försäkringar om en obrottslig vänskap mellan
Alf och Astley, och heliga löften om oafbrutna,
uppriktiga meddelanden om deras kommande öden, och
förde bort på sina bistra vingar alla dessa ungdomliga
utgjutelser, likasom den bortfört så många dylika, för
att kanske långa år derefter, någon sömnlös natt, återbära
dem till deras öra och minne, bland hundra andra
flydda och glömda ungdomsvillor, hvilkas hågkomst
fyller hjertat med vemod och saknad af en tid, då man
trodde och hoppades på allt, både i himmel och på
jord, både på sig sjelf och andra.
En stund derefter sutto de båda studenterna vid
sin supé, utan att kunna återkalla sin vanliga aptit,
hvilken tycktes för tillfället vara helt och hållet flydd,
oaktadt den välmenande värdinnan, till Astleys heder,
nedlagt all sin heder på anrättningen.
Den gamla pigan fick till sin obeskrifliga förvåning
bära ut den kanelströdda "sötgröten" orörd; en
företeelse, hvartill hennes erfarenhet icke egde något
motstycke, hur många afresande studenter hon än trakterat,
och som icke syntes henne kunna fullt rättfärdigas
ens genom underrättelsen om ett dödsfall.
Sjelfva Alf var tyst och nedstämd denna afton
och beslöt, för att förströ sig, att inpacka sin väns
saker; ett förtroende, som den tankfulle och passive
Astley gerna lemnade honom, äfven med fara att få
hälften qvarglömdt. Och Alf arbetade med en kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
