- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
54

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det var kanske så godt först som sist, att ni fick
veta det."

"Ja, och äfven hvad ni tänker."

"Hm, det vet jag då knappt sjelf; jag bryr mig
icke om att tänka stort, skall jag säga er, jag har
aldrig kunnat inse, hvad det tjenar till; men lugna er
nu, jag ber ..."

"Jag vet, hvad tro jag bör sätta till er vänskap;
ni är falsk, miss Spencer, ni blygs icke att bedraga
den, som ansett er som en vän."

"Jo, min söta, det skulle jag verkligen göra, men
jag begriper icke, hvad ni larmar om. Hvad har jag
väl sagdt? Jag kan sannerligen icke nu erinra mig
mina egna ord, men om ni lade märke till dem, så är
jag fullt säker, att ni icke skall kunna tro mig om
falskhet eller någon annan dumhet, som endast ådrager
folk ledsamhet och krångel; och jag vill säga eder,
efter ni nu kommit att vidröra ett dylikt tröttsamt
ämne, att jag hatar alla scener och häftiga demonstrationer
af hela mitt hjerta, och att det bästa beviset
på, att jag icke eger en enda sårbar punkt, eller
någonting, som är värdt att anfallas eller försvaras,
är, att jag lefvat här i sexton år tillsamman med er
mormor. Se så, min lilla vän, torka nu bort edra
tårar och låt oss stifta fred!"

"Jag teg. Hennes sista argument var verkligen
slående, och då jag återkallade i minnet hennes ord
på morgonen, så måste jag erkänna, att de äfven kunde
tolkas såsom bevis på deltagande.

"Men ni har spionerat på mig," sade jag tvekande.

"Det har jag gjort. Jag var befald dertill; er
mormor är min matmor, jag är i alla händelser pligtig
att lyda henne, och jag ansåg det dessutom bättre, att
jag följde er än någon annan."

"Jag teg förvirrad; det föreföll mig, som om hon
hade rätt.

"Tro mig, mitt stackars barn, ni har här ingen
annan rol att spela än att vara undergifven. Den
förbindelse med er kusin, hvarpå ni i er oerfarenhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free