- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
68

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är det dessa er farmors italienska ögon, som också
misshaga er mormor. Emellertid hade er far långt
flera goda egenskaper än er farfar, och jag tror, att
er mor aldrig ångrade sitt val."

"Ack nej! Mina föräldrar älskade hvarandra, tills
döden skilde dem åt. Jag tror, att de till och med
älskade hvarandra för mycket, för att kunna älska eller
intressera sig för sitt barn," sade jag suckande.

"Men i alla fall inser ni väl nu, att er mormor
har skäl att afsky det namn ni bär, som både far och
son gjort för henne förhatligt."

"Jag inser det nog, men jag tycker, att den gamla
frun väl förtjent sitt straff, för sin dubbelhet att låtsa
en kärlek, som hon icke kände."

"Akta er, miss Agnes, att döma för hårdt; ett
vackert fruntimmer är utsatt för många frestelser, och
det säges, att nöjet är mycket lockande att lägga för
sina fötter äfven de hjertan, som man aldrig ämnar
upptaga," sade Mary med ett leende och en ton, som
tycktes vara vida öfver hennes stånd.

"Hennes man, den halte grindvaktaren, syntes i
detsamma på landsvägen; hon gick att öppna för honom,
och vi skildes åt.

*



"Solen var nu försvunnen, den kalla marsvinden
kändes skarp och genomträngande, men så länge jag
vågade dröja, ville jag icke återvända till den långa
tysta aftonen inom slottet, der miss Spencer och mormor
sutto försänkta i en så att säga "halfofficiel" middagslur,
som ingen fick störa och ingen fick märka, i väntan
på ljusens tändande och teets servering.

"Jag vandrade derför ännu en stund i parken,
med sinnet uppfyldt af den berättelse jag nyss hört
om den bittra skymf, som den stolta ladyn deruppe
lidit, som hon trodde, att ingen lefvande varelse kände
till, och som jag, med en elak glädje, en hånfull bitterhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free