Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Vi voro i slutet af april månad, vinden var ännu
kall och skarp, men trädens knoppar voro ljusgröna
och stararne sjöngo i alléernas rödbruna grenar, och
dammarne i parken voro så fulla af vårvattnet, att de
stigit öfver sina bräddar.
"Jag vet icke, huru länge jag gått fram och åter
vid hafsstranden, men då jag återvände och kommit
inom parkens inhägnad, vaknade jag liksom upp ur en
dvala vid att se mr Merton stå framför mig.
Han aftog sin runda blanklädersmössa, som
liknade en jokejs, och sade med ett slags hjertlighet:
"Hur står det till, miss Agnes? Ni ser sjuk ut,
ögonen rödgråtna och kinderna bleka."
"Jag tackar er, mr Merton, jag har litet
hufvudvärk, det är alltsammans," sade jag afbrytande, för
att slippa hans anmärkningar.
"Ja, det förstås, jag ser nog det, unga flickor
begagna alltid hufvudvärken, som en säck att krypa in
uti, och de kunde derför lika gerna säga: "Gör er
icke besvär med att fråga hvad som fattas mig, ty
jag sitter i "säcken" och vill hvarken se eller svara er!"
"Han skrattade högljudt åt sin egen qvickhet, och
fortfor sedan, under det han alltjemt, trots min trumpna
min, vandrade vid min sida.
"Om jag ändå kunde muntra upp er litet, ty,
förbanna mig, kunde ni icke behöfva det. Jag kan nog
förstå, att ni har fan så ledsamt här, instängd, som ni
är, med dessa båda gamla damer; och ändå skulle ert
lif, miss Agnes, kunna blifva en oafbruten rad af nöjen
och fester, som det anstod en ung och vacker dam,
om ni bara sjelf ville. Ah, ni kan icke föreställa er,
hvilket muntert lif man för på Merton Hall till
exempel: der felas ingenting, det kan jag försäkra er, mer
än en ung och glad värdinna."
"Merton hostade liksom litet förlägen och drog upp
sin näsduk, men i detsamma föll någonting ur hans
ficka ned på sandgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
