Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det var likväl icke fruktan för upptäckt af brottet.
Jag hade redan samma dag kastat snusdosan och
flaskan i en af de djupa dammarne i parken, och ingen
rimlig anledning fanns att oroas deröfver. Men det
var en fruktan af helt annan art.
"Den ständiga förskräckelse, hvari den gamla ladyn
hållit mig under sin lefnad, upphörde icke med hennes
död. I hvarje ljud, som nådde mitt öra, tyckte jag
mig igenkänna fraset af hennes styfva klädning, eller
hennes kalla sarkastiska röst. I hvarje vrå af de
stora mörka rummen, eller de breda trappornas skumma
afsatser, trodde jag mig se hennes ögon lysa, och denna
sällsamma förfäran, denna plågsamma, ständigt
närvarande inbillning och det oupphörliga minne af hennes
förhatliga person, obegripligt kanhända för andra, blef
för mig outhärdligt.
"Min vårdslösade uppfostran och min lifliga
inbillning, uppjagad genom mitt ensliga lif, och slutligen
den förfärliga katastrof, som vredens yrsel framkallat,
var orsaken till denna spökrädsla, som dessutom
delades af alla husets invånare.
"Alla hade fruktat, men ingen älskat den döda,
och tjenstfolkets vidskepelse och dumma fantasier ökade
endast mina egna.
"Ingen fann det derför besynnerligt, att jag ville
hafva miss Spencer i mitt rum, och den beskedliga
varelsen, ljum och passiv i sina tycken och sin tro,
som i allt annat, fann ingen anledning att förundra
sig deröfver.
"Begrafningen hade gått för sig; den stolta lady
Hawerfield fick sitt påtvingade namn inristadt i stenen
på sin graf, hennes tunga ekkista var nedsatt i
familjens grafkor, hvars tjocka murar och rostiga jerndörrar
gömde hemligheten om hennes skymf, hennes hat och
hennes dödssätt.
"Hela husets personal behölls i samma skick som
förut, och alla andades lättare och kände annalkandet
af en lycklig tid, i lättja, frihet och vällefnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
