Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag är säker, att ni icke skall neka att skänka
oss det," tillade qvinnan och fattade mig i armen.
"Jag ryckte mig emellertid hastigt ifrån henne,
undvek i det jag kastade mig åt sidan det slag, som
mannen måttade åt mitt hufvud och började springa
framåt vägen, uppgifvande höga rop. Mannen utstötte
en ed, lika mycket af förvåning som vrede öfver mitt
oväntade försök att undkomma, och både han och
qvinnan skyndade att förfölja ett rof, som de tydligen
ansett alldeles för lätt att fånga.
"Förskräckelsen gaf mig emellertid en snabbhet,
hvarom jag sjelf aldrig haft någon kunskap, jag tyckte
mig knappast vidröra marken och likväl hörde jag
alltjemt mina förföljares tunga steg och flåsande andetag
bakom mig. Troligen skulle de, mera ihärdiga än jag,
slutligen hafva upphunnit mig, om icke ljudet af
pisksmällar och vagnshjul i detsamma hejdat dem.
"Jag uppgaf åter ett rop, sprang ännu några
famnar och föll sedan afsvimmad ned på vägen.
"Då jag återkom till sans, fann jag mig liggande
på gräset och mr Merton stod lutad öfver mig.
"Mitt minne var alldeles bedöfvadt, jag betraktade
honom i flera sekunder, innan jag igenkände honom,
eller kunde reda mina tankar och påminna mig hvad
som passerat.
"Ni lefver, Agnes! förbanna mig är jag icke glad
deröfver. Men hur i alla himlars namn har ni kommit
hit helt ensam? Hvarför ropar ni på hjelp och ligger
afsvimmad midt på vägen, så att Jack var nära att
köra öfver er. Jag kan vid mitt lif och själ icke
utfundera detta," ropade Merton, mera ifrig än grannlaga
i sina frågor, under det han reste upp mitt hufvud
och bjöd mig vatten och vin, som hans betjent framtagit
ur vagnen, hvilken höll stilla på vägen bredvid.
"Jag svarade ingenting, jag var allt för förvirrad
af denna händelse, som helt och hållet förändrade
mina idéer och för hvars följder jag icke kunde göra
mig reda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
