Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag satte mig häftigt upp, men det svindlade
för mina ögon, jag förde händerna till pannan och fann,
att mitt hufvud var ombundet, jag kunde icke hålla
mig upprätt och föll tillbaka på kudden igen, jag
mindes nu äfven, huru jag känt en häftig smärta och
fallit ned, träffad af den skrämda hästens hofvar.
"I detsamma öppnades dörren tyst och varsamt,
och jag såg Ellen, min kammarjungfru, inträda, jag
vinkade åt henne, och hon skyndade fram till sängen.
"Det dröjde emellertid flera minuter, innan jag
förmådde göra henne de frågor, som sväfvade på mina
läppar. Hvad skulle jag väl få höra?
"Gud vare lof, ni är redig och vid full sans, mrs,
och febern tyckes vara minskad," sade flickan, som
med uppmärksamhet granskade mitt utseende.
"Huru länge har jag varit sjuk?" hviskade jag
knappt höfbart.
"Ack, mrs, det är nu på sjunde dygnet, som ni
ömsom legat som död ömsom yrat i häftig feber.
Doktorn fruktade en hjerninflammation, och att ni aldrig
skulle blifva lugn och redig mera."
"Sex dygn!" mumlade jag med fasa.
"Ja, så är det. Det var i onsdags afton helt
sent, som vi funno er afsvimmad vid vägen i skogen
strax utanför parken. Ni dröjde så länge på er
promenad, och då jag förgäfves väntat er till klockan tio
på qvällen, så bad jag John följa mig, och vi gingo
ut. Jag hade riktigt en aning om någon olycka den
qvällen, ty Kedd tjöt så hemskt vid sin koja, och två
stora kråkor satte sig på grinden just i skymningen.
Och de komma alltid med dåliga budskap, när de sätta
sig så der, sade alltid min gamla mormor. John tog
en lykta med sig, ty det var mörkt i skogen, men
som ni låg strax vid vägen bredvid stenröset, så funno
vi er genast. Ni hade troligen i mörkret halkat öfver
de hvassa stenarne, ty hålen i er panna voro skarpa och
er klädning var söndersliten och hela ert ansigte
öfverhöljdt af blod. Vi trodde först, att ni var död, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
