- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
131

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

variationer den lösta och flyende anden ömkar och
föraktligt afskuddar sig i döden.

"Jag har slutat... Nåväl, det är hög tid! Min
stelnade tunga skulle icke kunna frambringa ännu ett
ord. Gif mig pennan, jag vill sjelf underskrifva mitt
namn, och ni skall med er ed intyga sanningen af
min bikt.

Qvinnan hade rest sig upp och gick fram till
prosten, som var utmattad och hvars hand var helt
och hållet domnad.

Voro dessa brustna ögon, detta vanställda ansigte,
dessa kalla och stela fingrar, som vidrörde hans, voro
de verkligen en lefvandes? Var det icke snarare en
vålnad, ett spöke, som lutade sig öfver det sista
pappersbladet, som han skrifvit och som låg framför
honom.

Pennan raspade emot papperet; nu var det gjordt;
hon hade skrifvit sitt namn, årtal och dato under den
bekännelse hon dikterat.

"Om denna förfärliga syndabekännelse är sann,
om samvetskvalen bragt er att förtro den åt mig såsom
herrans tjenare, så är det väl er önskan och
förhoppning, att af mig få förlåtelse och aflösning?" sade
prosten högtidligt, då hon reste sig upp.

Qvinnan log, ett sällsamt hemskt leende, men
svarade ingenting. Hon vände sig om, böjde på
hufvudet, liksom till afsked, och gick emot dörren.

Den gamle prosten satt som förstenad; han såg
hennes svarta klädning som en liksvepning släpa på
golfvet, såg dörren öppnas och kände det kalla
luftdraget fläkta i sitt hår och släcka det flämtande ljuset.
Han ville resa sig, han ville skaka af sig den
sällsamma förlamning, som beherrskade honom, men i
det stället förlorade han helt och hållet medvetandet,
och alltsammans försvann i vanmaktens natt.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free