- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
175

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så att hela varelsen liknade en liten snögubbe med
en kappa omkring sig,"

"Men det är ju icke möjligt, att någon kunnat gå
på detta sätt på gatan."

"Jo, han hade ju kappan öfver alltsammans, så
att det var bara när den fläktade upp som man såg,
huru han såg ut, och så hade det der fruntimret
också, som gick in till herrn."

"Nå, hvart tog den der snögubben vägen?"

"Han for förbi så fort och tyst som en nattfågel
och uppför trappan till venster, men madam Jonson
blef rädd och hemsk i sinnet, efter som den gamla
prostinnan bott der i våningen ofvanför, och hon hade
begrafts dagen förut, som herrn vet."

"Ah jaså, var det dagen efter hennes begrafning?"

"Ja, just dagen efter, jag minns det så mycket
bättre, för det var samma dag, som jag bar hem den
stora tvätten till kamrerns, i onsdags åtta dagar sedan".

"Det var då jag upptäckte den första hemlighetsfulla
papperslappen," tänkte jag förvirrad.

"Tänk, om det skulle vara något spökeri eller
sådant otyg i huset efter den gamla döda frun, som
bodde här?" sade tvätterskan villrådig och betraktade
mig med frågande blickar.

"Fru Lund tyckte då verkligen, att det var ett
hvitklädt fruntimmer, som gick in till mig i natt?"
sade jag, afbrytande hennes nyväckta idéer, innan hon
skulle få tid att alltför mycket förvilla sitt minne.

"Ja, det tyckte jag visst ... Men du store Gud!
detta står aldrig rätt till, ty när jag tänker efter, så
var hon lång som en flaggstång och slankig, som om
hon hade haft en svepning under kappan, och jag
tyckte bestämdt att hon var hvit i ansigtet, alldeles
som portvakterskan sade."

"Hon gick ju in genom dörren just som frun
kom! Huru kunde ni då se hennes ansigte?" sade
jag, förargad öfver gummans tydliga öfverdrift och
osanning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free