Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Han hette Darney, var af god familj och skulle
ärfva gods och rikedomar, efter hvad man sade. Dessutom
var han en mycket vacker karl, helt ung, ehuru
hans svarta hår, mörka hy och kraftfulla gestalt gåfvo
honom utseende af att vara trettio år.
"Det var naturligt, att han genast blef säsongens
"lejon", och alla fruntimrens förtjusning.
"Emellertid var hans sätt egenkärt och rått, hans
språk öfvermodigt, dumt och obehagligt, och jag fann
honom otreflig, ehuru han tycktes vilja hedra mig
med en särskild vänskaplig och nedlåtande förtrolighet,
som likväl sedan vändes i ovilja, då jag icke med
tillbörlig tacksamhet mottog den.
"En eftermiddag var jag tillsammans med flera
unga karlar af badgästerna, hvaribland Darney äfven
befann sig, i den vackra parken; vi roade oss med
att spela käglor, konversationen var mycket lifvad, och
Darney utropade hastigt:
"Nå, mina herrar, har ni sett den nya sol, som
uppgått på vår himmel?"
"Vi gåfvo icke mycket akt på hans fråga, och
Darney fortfor, i det han vägde klotet i handen:
"Det är förb— mig den näpnaste unge jag
någonsin sett; hon kom i går, och en tillfällighet
gynnade mig, så att jag genast blef bekant med gumman,
hennes mor; jag har således företrädesrätt att slå mig
ut för dottern, och jag varnar er på förhand att ej
gå mig i vägen," tillade han skrattande.
"Hvem är hon då, och hvad heter er gudomlighet?"
sade Bojser likgiltigt.
"Jag mins ta mig f—n icke namnet, mycket simpelt
i alla fall, sade man; mig ty jag har naturligtvis
inte något gehör i detta fall, men hon skall vara rik."
"Darneys öfversitteri och påflugenhet retade mig
alltid, ehuru han aldrig använde det emot mig, men
denna gång föreföllo hans ord mig mera än vanligt
obehagliga. Jag vet icke hvad för en oredig tanke,
som oroade mig; och jag kände mig belåten, utan att
veta hvarför, vid hans sista tillägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
