- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
194

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riktig herreman, eller någon bekant till herrn, det
tror jag till fullo."

"Hvarför tror du icke det? Du har ju icke sett
honom?"

"Jo, visst har jag sett honom här ibland, för det
ser ut, som om han hade något klammeri med någon
af badgästerna, han ligger här i sin båt tidigt om
morgnarne, litet emellan."

"Klammeri med badgästerna," upprepade jag
förundrad och med en nervös hjertklappning. "Hvad
menar du dermed?"

"Jo, ser herrn, här finns allt flera grosshandlare
ifrån Göteborg, och jag tror, att den der karlen ligger
här för deras räkning."

"Jag förstår dig inte."

"Kors då ... han har väl lite smussel för sig,
förstår herrn, det är så sedvanligt här ute i skären,
och att det nog är en utländsk skeppare eller någon
sådan der, det kan man höra af hans konstiga tal."

"Bryter han på tyska?"

"Ja, det är något sådant der språk, han talar
alldeles som sådana der skojare, som fara med småkrafs
på marknader."

"Karlen hade ingenting mera att berätta, men
allt hvad han sagt styrkte mig i den förmodan, att
jag verkligen återfunnit den hatfulla maskeradhjelten,
som följt mig hit, som utsett mig till mål för sitt
nedriga skämt, och nu senast stulit min ring, som jag
värderade så högt.

"Du kan föreställa dig min glädje, att ändtligen
ega hopp att på ett rimligt och naturligt sätt och i
all tysthet kunna lösa den gåta, som så länge
förvirrat och oroat mig, att få utkräfva hämd på den
oförskämda juden.

"Jag hade vidtalat de båda båtkarlarne att dagen
derpå föra mig ut på sjön för att söka uppfånga
främlingen eller uppsöka honom i fiskläget, der han
skulle bo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free