Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag tillstår, att mitt hjerta hade fått ett sår,
som ännu icke är fullkomligt läkt. Jag har ännu icke
upphört att sakna min sköna flydda illusion, och ännu
i dag, då jag tänker på den eländige skojaren Darney,
så känner jag en ursinnig lust att piska upp honom."
"Men han gifte sig väl?" inföll Alf.
"Åtminstone icke med Sara; han reste tillbaka
till England strax derefter. Innan jag lemnade Sverige,
mottog jag ett bref från Bojser, som berättade mig,
att Sara rest ifrån badet utan att vara förlofvad, och
att Darney, sedan hon var borta, låtit förstå, att
hennes rykte var allt för mycket skadadt, för att han
skulle kunna erbjuda henne sin hand; men på samma
gång påstod sig Bojser hafva hört af en fullt trovärdig
person, att Darney verkligen friat och fått korgen, en
sak som likväl hade ingen rimlighet för sig enligt
Bojsers egna ord.
"Hur som helst, så var Sara förlorad för mig.
Jag hade misstagit mig om henne."
Malkolm tystnade och lutade hufvudet i handen,
tydligen trött att tala så länge.
"Och du har icke återsett henne sedan?" frågade
Alf efter en stund, hvarunder båda suttit tysta och
fördjupade i tankar.
"Nej, jag reste strax derefter, i hopp att
undkomma både mina tankar och mina drömmar.
"Det var emellertid förgäfves; den hvita pierron
förföljde mig öfver allt; jag besökte alla bad och
brunnar i Tyskland; jag kunde möjligen få några
dagars försprång; någon gång i flera veckor, till och
med månader, liksom gömma mig; men hastigt, då jag
minst väntade det, var han åter bredvid mig igen;
denna vampyr förföljer mig öfverallt, den har så att
säga öfvergått till ett kroniskt lidande, hvarifrån endast
döden kan rädda mig.
"Alltid samma syn, samma ord, stundom skrifna
på en papperslapp så smutsig, som om den vore
upptagen från gatan — då jag haft den försigtigheten att
alltid undanrödja allt papper i mitt rum — stundom äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
