Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På sin nya väns förslag satte de sig upp i en
åkardroska vid Strandstreet, för att fara till ett
fashionabelt ställe att äta middag, och sedan följdes de åt
på Drurylaneteatern.
Jaques Gordons muntra lynne, qvicka infall och
noggranna kännedom om allt, som kunde intressera en
främling, intogo Astley fullkomligt; och man skulle i
sanning varit äldre och mera menniskofiendtlig, än
Astley var, för att icke finna behag i hans sällskap.
Det är visst sannt, att hans bildning tycktes vara
temligen ytlig och inskränkte sig till de tarfliga
kunskaper, som voro nödvändiga för en "förste skrifvare"
på en juridisk byrå, men han egde denna medfödda
takt och naturliga elegans, som äro hans landsmän
egna, och hvad som felades i hans uppfostran, det
ersattes af hans fyndighet och observationsförmåga.
Dessutom låg det i hela hans personlighet en viss
naif godhjertenhet, som i Astleys tycke talade mest
till hans fördel.
Då de båda unga männen återkommit till hotellet
och inträdt i Astleys rum, ansågo de sig som gamla
vänner, och Gordon kastade sig i soffan med den mest
ogenerade vårdslöshet.
"Du frågade, hvarför jag vistas här i London, och
jag vill helt öppenhjertigt meddela dig det," sade han
gäspande. "En fattig gascognare, som jag, behöfver
förtjena penningar. Nå väl, jag har en morbror, som
är pastejbagare här, som blifvit rik på några år, och
som ämnar snart gifva sig af till hemorten igen; det
var genom honom jag först fick det infallet att försöka
min lycka här, för att likasom han en dag kunna
återvända till mina berg, till Garonnes klara vatten
och Marmande, min födelsestad.
"Jag lyckades ändtligen, efter flera fruktlösa försök
på andra håll, att blifva antagen som skrifvare hos
mr Crawford, hvilkens far var en af Londons mest
ansedda jurister. Sonen, mr Henry Crawford, är en
strängt redbar man, om han också icke har faderns
talang och skarpsinnighet. Jag har nu i två år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
