- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
242

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lorden stält i ordning åt oss, ty det är egentligen han,
som öfvertalat oss att under en säsong vistas i London."

"Om hvilken lord talar du?"

"Om lord Kennedy, madames kusin."

"En slägting således?" sade Astley misstroget.

"Ja, en slägting, ty om han icke skulle vara
madames kusin, så äro de i alla händelser slägt på
något sätt, derom är jag säker."

"Han är förmodligen ung?"

"Åh ja, så der, mellan trettio och fyrtio år,
förmodar jag, men han är mycket rik, omätligt rik."

"Kanhända han ämnar gifta sig med din vackra
matmor?"

"Nej, för den saken kan ni vara lugn, ty han är
redan gift, för andra gången till och med."

"Aha, det är då kanhända hans fru, som är din
matmors vän, och för hennes skull hon har kommit hit
till London?"

"Nej, det vill jag icke påstå; de hafva aldrig sett
hvarandra; lady Kennedy är mycket sjuklig, hon vistas
i Italien, och lorden lär ha godt hopp att bli enkling
ännu en gång. Men låt oss icke stanna här i dörren.
Var icke rädd, madame kan icke öfverraska oss; hon
återkommer icke förr än efter midnatt."

"Se här ser ni, hvilka fasliga rum vi hafva;
mörka och odiösa på allt sätt, och detta allt för en
kallsinnig grobian, som kanske icke alls värderar vår
uppoffring... Jag kan icke det minsta gilla madames
tycke i detta fall; men saken är, att den der unge
herrn är lång och smärt, växt som en Apollo, med
hår så silkesfint som en flickas, och ögon med färg af
en hasselnöt och form af en mandel..."

Hon betraktade, under det hon talade, den stackars
Astley med så skälmaktiga och vältaliga blickar, att
han, just i höjden af sin förlägenhet och förvåning
öfver så mycken djerfhet, framstäld med så mycken
godmodig nonchalans, fattade mod och sade skrattande:

"Det måtte då vara en verklig Phoenix, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free