Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det är ju endast silfret, det är fråga om; vi
nämna ingenting annat, och ehuru det är en dyr
förevändning eller anledning att få den fördömda
skurken fast, så är den emellertid ganska lämplig."
"Ja, du har rätt, gå då, Johan!"
Betjenten, som ingenting begrep af de båda
herrarnes samtal, gick, och Alf återtog:
"Denna stöld synes mig vara ett mycket dumt
streck af din hvita pierrot, och jag erkänner, att det
helt och hållet förvirrar mina förut fattade föreställningar
om honom. Han har troligen råkat i frestelse,
att agera en smula på egen hand och i eget intresse,
och detta skall fälla honom, derom är jag öfvertygad."
"Jag vet icke, hvad du menar, och jag är trött
vid att gissa på denna saks slutliga upplösning," sade
Malkolm likgiltigt och sorgset.
"Om han åtnöjt sig med att skrifva sneda biljetter,
eller rättare att lemna sitt kort vid sina visiter, så
skulle man haft svårt att få honom fast och, då man
ertappat honom, icke kunnat få någon synnerlig hämd,
men nu..."
"Åh, vänta att triumfera, tills du verkligen fått
tag i honom," inföll Malkolm gäckande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
