- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
269

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Jo, visst hafva vi sett honom. Han väntar er
der hemma, kom nu bara med oss," sade den ene af
karlarne otåligt och vinkade åt henne. "Ser herrn,
hon tror jemt, att en rik och förnäm herre skall
komma och hemta henne, och det väntar hon på,
stackare, tills allas vår herre döden kommer och tar
henne, kan jag tro. Bara man säger sig komma ifrån
Samu, så följer hon med; annars så får man ingen
bugt på henne, för hon är stark som en björn, så
gammal hon är."

"Ack, så länge sedan det är jag såg honom," återtog
qvinnan och klef fram ett par steg, under det
hon ruskade på sig för att ordna sina våta och eländiga
kläder af denna obestämda färg, som man kunde kalla
fattigdomens, ty det är grumlet af alla möjliga färger,
förenade genom smutsen och dammet, som sammanhåller
trådarne i ett tyg, hvars ursprungliga art ingen
kan urskilja.

"Det är väl hundra år ... men nu kommer han
ändtligen. Huru tycker ni att jag ser ut?"

Hon slätade på sin gamla slankiga kjol och rätade
sin halsduk, under det de båda karlarne togo henne
emellan sig för att föra henne hem.

Mumlande och pratande alltjemt med sina
välvilliga ledsagare, vandrade hon bort i mörkret, och
Astley såg dem snart försvinna vid hörnet af det lilla
smutsiga torget.

Ändtligen ett par timmar derefter stod Astley,
efter många frågor och misstag, vid porten till hotellet,
der han bodde.

"Det är en herre deruppe som väntar i herrns rum,"
sade uppassaren då han öppnade dörren för honom.

Astley sprang upp för de fyra trapporna utan
synnerlig trötthet efter sin långa promenad, öppnade
dörren till sitt rum och såg sin vän, mr Crawfords
förste skrifvare, insomnad i soffan och framför honom,
med fingret på sina leende läppar, den vackra franska
kammarjungfrun hos madame Désirée d’Harcourt,
markisinna de Grammont.

*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free