- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
277

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Hvad tänker ni på?" sade Anais storskrattande,
under det Astley sköt henne tillbaka in genom dörren,
som ännu stod halföppen bakom henne.

Några ögonblick derefter låg Astley knäböjd på
mattan vid sin förtjusande älskarinnas fötter, och hans
brinnande blickar öfverforo med hänryckning den lilla
graciösa varelsen, som, inhöljd i en sky af spetsar och
musslin, framräckte sina rosenröda fingrar att kyssas,
under det hon ömsom skrattade, så att alla hennes
små hvassa kattlika tänder lyste i det matta
rosenfärgade lampskenet, ömsom lät sina stora svarta ögon
med ett melankoliskt uttryck hvila på Astleys friska
ungdomliga ansigte.

Aldrig hade den vackra qvinnan varit mera
naturlig i sitt koketteri, ty hon var det denna gång
utan all beräkning och hade nästan mot sin vilja
förälskat sig.

Det var liksom en liten scen mellan kulisserna,
som hon utförde, och hon öfverträffade sig sjelf, tack
vare den skymt af sanning, som låg inom henne och
återspeglades i hennes blickar och rörelser.

Man säger, att kärleken alltid är vältalig, och
sannt är, att Astley aldrig tyckte sig hafva hört något
mera smäktande och ljuft än dessa halfförstådda tankar,
uttalade på det vackra språk, som strömmade ifrån de
mest tjusande läppar i verlden.

Den högsta graden af känsla och hänryckning i
menniskans sinne har inga ord, kärleken har sin mystik,
och de främmande ljuden syntes Astley bättre
motsvara känslans rikedom än det utnötta hvardagsspråket,
de innehöllo mera illusion, en djupare och varmare
betydelse, just derför att han deri icke återfann de
vanliga tankarne.

Om Désirée talat engelska eller svenska, så skulle
allt det nonsens hon pratade icke förefallit honom på
långt när så behagligt som nu, då han icke egentligen
begrep mer än hälften deraf, och hade full frihet att
gifva den andra hälften hvilken poetisk och sinnrik
betydelse som helst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free