Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förväntan. Salongen var ypperlig, musiken temligen bra,
och i skenet af den ganska fullständiga eklareringen
rörde sig väl ett par hundra personer, en
utomordentlig samling för den lilla staden.
Utom brunnsgästerna hade en mängd af
kringboende familjer, forstmän och possessionater infunnit
sig, och när dertill kommo nästan alla officerarne ifrån
ett franskt regemente, inqvarteradt i trakten för
tillfället, hvars musikkår utgjorde orchestern, så var balen
utomordentligt lyckad, om icke trängseln varit så stark.
Glasdörrarne voro emellertid öppna och salongen
sattes derigenom i förbindelse med parken utanför; man
hade således tillfälle att hemta svalka och frisk luft,
och den glade och lefnadsfriske Alf, som i hvimlet af
alla dessa små knubbiga, rödlätta tyskor fåfängt sökte
upptäcka det vackra ansigte, som så hänfört honom,
tog sitt parti och dansade of hjertans lust, trots både
värme och trängsel.
Malkolm hade träffat en bekant sedan sin förra
resa i en af de franska officerarne, och med honom
slutligen slagit sig ned vid ett spelbord, under det Alf
dansade och svettades, försökte att slå sig ut för damerna
med artigheter, på en något rådbråkad tyska, och
instämde glädtigt och godmodigt i deras skratt åt hans
misstag.
Vid ett uppehåll i dansen, just som Alfs forskande
blickar ännu en gång genomflögo salongen, fattade den
franske kaptenen honom i armen och föreslog honom
en tur i parken, och som Alf var öfvertygad, att den
vackra flickan han sökte icke fanns på balen, följde
han gerna den pratsamma fransmannen, till hvars infall
och anmärkningar han likväl lyssnade med temligen
förtrodda sinnen.
"Ser ni den der damen der borta," sade monsieur
Garonnier på franska, i det de passerade genom
salongen, "hon som har en eldfärgad klädning och ett grönt
diadem i sina svarta-lockar, som håller sin stora
solfjäder lyft i höjden som en spira och tar steg så långa
och högtidliga som en regementstrumslagare, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
