Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att upptaga pennan, som han tappat, ljöd knallen af
ett pistolskott.
Hawerfields gestalt insveptes för en minut i rök,
och den lilla juden föll framstupa, utan ett ljud,
framför honom på marken.
Det var en pistol, som lorden framtagit under
västen, och som han nu höll afskjuten i handen.
I nästa ögonblick lutade han sig fram och upptog
plånboken, som juden tappat i fallet, och papperet,
som han ännu icke hunnit inlägga. Det sista ref han
sönder, hopkramade bitarne i handen och nedstoppade
dem i sin ficka, och sättande sig ned på stocken igen,
öppnade han plånboken hastigt och genomletade den
brådskande.
Han tycktes emellertid icke finna hvad han sökte,
ty han kastade den ifrån sig med en min af
missräkning, stötte med foten undan den liflösa juden, vände
sig om och skyndade derifrån åt samma håll, hvarifrån
han kommit.
Alf hade i första ögonblicket blifvit så häpen öfver
den tragiska och oväntade utgången af saken, att han
rest sig upp med fara att upptäckas, men genast
inseende att han alls ingenting annat kunnat uträtta, än
skaffa sig obehag och ledsamheter, i fall han visat sig,
väntade han orörlig, tills han var fullkomligt
öfvertygad, att Hawerfield var borta.
Det är alls ingenting angenämt att blifva vittne
till ett mord, och Alf tvekade ett ögonblick, innan han
gick fram ur sitt gömställe, för att se om den stackars
tysken verkligen var död, eller om han kunde göra
något för honom, och ehuru upprörd och bestört han
var, kunde han icke undgå att reflektera öfver den
sällsamma händelsen, som på samma gång uppfylde och
gäckade hans förhoppning att ertappa den hvita pierro’n,
som nu icke kunde undkomma.
Emellertid gick han först att söka det tappade
papperet, hvarpå han hela tiden tänkt. Det låg qvar
i gräset, der juden suttit, och utan att gifva sig tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
