Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförvägen herre är han allt ännu, som icke räds för hin
onde sjelf en gång, efter hvad jag hört sägas."
"Ni känner honom då icke, mrs Banks?"
"Jo, Gudbevars, han var här i tre dagar vid lord
Percys begrafning, och en ståtlig och vacker herre är
han, det är visst och sannt, man kan icke se en
präktigare och hurtigare ungdom."
"Liknar han sin far eller sin mor?"
"Gud vet, jag skall icke kunna säga det, jag
tycker för min del, att han liknar ingendera... Se här,
detta är salongen eller lilla matsalen, här brukade lord
Percy äta; men bevare mig, så kallt och fuktigt här
kännes."
"Mrs Banks hade slagit upp dörrarne till ett stort
rum, alldeles skumt genom de förstängda luckorna;
hon skyndade nu att öppna ett af fönstren, och den
varma sommarluften, som strömmade in, skingrade något
den källarlika atmosferen i det dystra rummet.
"Upprörd och vemodig, vandrade jag genom alla
dessa stora rum, hvilkas tomhet och tystnad syntes
mig vältalig, ty i alla dessa småsaker, som mötte mitt
öga, i anordningen af möblerna och sjelfva väggarnes
färg tyckte jag mig läsa dunkla uppenbarelser om de
personers hemlif, tankar och känslor, som fordom
lefvat här.
"Detta rum kallades för myladys kabinett, ty
här skulle hon hafva helst vistats, medan hon lefde,
och der sitta hennes och mylords porträtter," sade
mrs Banks slutligen, då vi inträdde i ett litet
hörnrum, tapetseradt med blå damast och hvita lister.
"Jag stannade framför dessa båda porträtter,
hvilkas blickar tycktes möta mina, och i hvilkas milda
och melankoliska ögon jag tyckte mig läsa en ömhet
och ett igenkännande, som fylde mina egna ögon
med tårar.
"Hushållerskan hade gått tillbaka till rummet
utanför, för att ställa i ordning ett tilltrassladt
gardinsnöre, och omedvetet sträckte jag armarne emot
dess båda bilder, som återspeglade dragen af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
