Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Slutligen upptäckte jag en liten varelse,
hopkrupen i en länstol och insvept i en brokig nattrock,
hvarur ett stort och brungult ansigte framtittade,
hvars otaliga och besynnerliga rynkor bildade en hisklig
konstant grimas, hvilken kunnat skrämma en nervös
person på flykten, och som förmodligen härledde sig
ifrån den vädervärdiga lukt af svafvelbunden vätgas,
hvaraf den arme gubben var omgifven och hvilken i sin
ordning troligen kom ifrån några glasapparater med
besynnerliga rör, som stodo framför honom på bordet och
med hvilka han tycktes hafva laborerat, då vi kommo in.
"Will, du kan lyfta litet på gardinen," sade squire
Emanuel, med en röst så hemsk och grof, som om han
talat i en tom tunna, och i detsamma reste han sig upp
till en längd, som stod i full öfverensstämmelse med
hans stora hufvud och som var så oväntad, då man
nyss sett honom liten och hopviken som en
papperskråka i länstolen, att det liknade en taskspelarkonst,
och påminde om anden, som släpptes ut ur flaskan i
den arabiska sagan."
"Af förekommen anledning önska ni således göra
forskningar efter aflidne mr Harry Mertons
lemningar," fortfor han, upprepande Wehlers ord med
långsam och högtidlig röst. "Nå ja, hvarför skulle jag icke
lemna er tillstånd dertill? Men det är icke troligt...
icke mycket troligt ... icke det ringaste troligt, att ni
här finna någonting ... någonting ... något det allra
minsta, som, som ... kan tjena ... kan leda, leda till
förutsättning, förmodan eller misstanke om sättet för ...
för hans besynnerliga, högst märkvärdiga och
underbara slut."
"Den gamle mannen hade redan i början talat med
en förvånande långsamhet, men allt som han fortsatte,
stegrades detta till den grad, att jag trodde honom
insomnad mellan hvar gång han utsagt det sista ordet,
och jag förlorade helt och hållet sammanhanget af hans
djupsinniga mening.
"Som jag dock lyckligtvis endast var en biperson
vid detta möte, så närmade jag mig under tiden det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
