Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en lugn och ostörd fristad för de små gröna ödlorna
och otaliga familjer af rödstjertar.
"Se så ja, nu äro vi här, men huru hafva
herrarne kommit på den tanken, att vi har skulle
kunna finna något spår efter den stackars sir Harry?"
sade inspektoren, som gick förut och röjde väg genom
de hopvuxna hagtorns- och törnbuskar, hvilka helt
och hållet stängde vägen till den gamla byggnaden,
som med sina höga bågfönster, sitt bugtade och
bristfälliga spåntak och sina nedrasade murar, som på
baksidan bildade en enda grushög med en liten
vattensamling i midten, såg tillräckligt hemsk och olycksfull
ut, för att väl kunna tjena som den mördades graf.
"På mig, som genom mrs Mertons bekännelse
redan i inbillningen sett detta ställe, gjorde
verkligheten ett underligt intryck, och jag kunde alls icke
dela den gamle squirens förvåning öfver, att giftiga
ormar hade sitt tillhåll här i det vidriga och dystra
kärr, som de höga och tofviga granarna omkring
höljde i en ständig skymning.
"Wehler och jag stego upp på afsatsen i muren
under fönstren och tittade in genom de gamla brungula
och smutsiga rutorna, medan parken genljöd af smedens
hammarslag och stötar emot den tjocka porten.
"Der inne herrskade emellertid en så djup
skymning, att man först efter en lång stund kunde urskilja
golfvets mögliga tegelstenar och de grå väggarna
behängda med rostiga obrukbara vapen, floretter och
handskar, gamla hjelmar och harnesk, med hjorthorn
och vildsvinskäkar emellan, alldeles som den döende
qvinnan beskrifvit det.
"Ändtligen efter många, långa och fruktlösa
bemödanden med smedens alla dyrkar gåfvo de rostiga
kolfvarne i låset vika, och dörren gick upp.
"Vi voro nu inne i detta rum, der ingenting
tydde på ett mord. Allt var öfvertäckt med tjockt
dam och nedrasad kalk, och om vi icke känt till de
hemlighetsfulla gömslen, som de afrundade hörnen i
rummet bildade, så skulle vi säkerligen aldrig tänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
