Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grekerna uppsökte och dyrkade jordens skönhet öfver
allt, men om himmelens hade de intet begrepp, derför
att de ingen himmel kände."
"Och alldeles ingen behöfde. Man påstår ju, att
himmelen icke ses annat än genom tårar, och de
glada hellenernas ögon voro visst aldrig skymda eller
skärpta deraf."
"Det är sannt, men jag undrar, om det icke äfven
finnes en glädje, som gifver aning om himmelen."
"Hvem vet? I fall himmelen ligger i våra
önskningars uppnående, så bör den kunna ses i oändliga
uppenbarelser. Ni sjelf till exempel skall kanske,
innan solen har gått ned, få se en himmel framskymta
mellan salig mr Mertons förmultnade ben."
"Fi donc! "Wehler, er cynism neddrager i mullen
min egentliga mening! Vi äro emellertid i detta
ögonblick allt för nära inpå både själens och kroppens
förnedring, för att tala om den högsta skönhetens
hemvist, denna irrande stjerna, som alltid flyttar sig
efter vår egen ståndpunkt. Hvar hade väl Agnes
Merton denna stjerna, då hon qväfde sin egen andes
ljus, i samma ögonblick hon qväfde sin stackars man
derinne? För den ena inföll själens mörka stadium,
för den andra kroppens, ty både själ och kropp äro
troligen underkastade samma sorgliga öfvergångsperiod,
samma lagar, samma kretsgång, ehuru i olika cirklar:
de förenas, men sammansmälta aldrig, och i bådas
banor äro mörka oph ljusa fläckar, natt och dag. Det
är deras passage genom den mörka fläcken, som vi
nu vilja observera."
"Ja, det är denna observation, som är juristernas
vetenskap."
"En sorglig vetenskap i sanning."
"Åh, hvarför det? Hvarje verklig vetenskapsman
är äfven filosof, han ställer sina barnsliga primitiva
känslor och intryck åsido, bredvid sig liksom sina
galoscher, hvilka kunna vara bra att ha ute i verldens
smuts, men som lemnas utanför ens enskilda
kammardörr, och har man väl blifvit dem qvitt, så ser man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
