Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Huru lifligt denna upptäckt än intresserade mig,
huru stor vigt och betydelse den än hade, kunde jag
likväl icke undgå att iakttaga effekten af den tafla,
som stod framför mig, och de olika och karakteristiska
uttrycken i alla dessa fysionomier, som det flämtande
ljusskenet och det sista sparsamma dagsljuset upplyste.
"Bland alla dessa häpna och nyfikna blickar, alla
dessa framlutande och orörliga gestalter framstod den
gamle squire Emanuel — i sin hvita bomullsnattmössa,
under en toppig besynnerlig jägarhatt, och insvept i
en lång kamlottskappa — med sitt skrynkliga och
kantiga ansigte, sina uppdragna näsvinklar, af förvåning
halföppa mun och slappa, hängande tunga, sannerligen
icke mycket fördelaktigare än hans döde frände, som,
nedlagd på golfvet framför honom, knappt syntes
mindre hemsk och spöklik.
"Det var då sannt, vår första efterforskning hade
lyckats. Den hemlighet, som hvilat öfver Mertons
död, var då upptäckt, och nyheten om denna upptäckt
spred sig hastigt kring godset.
"Wehler hade stängt och försegladt den gamla
paviljongen, vi hade tagit afsked af squire Emanuel,
som troligen ämnat säga någonting, då vi reste, men
som, af häpnad och sinnesrörelse ännu mera långsam
än vanligt, aldrig hann mera, medan vi voro qvar,
än öppna och tillsluta sin mun med en flera gånger
förnyad högtidlig och inledande hostning, hvilkens
utveckling till ord vi icke kunde invänta.
"Under hela hemvägen var mr Wehler oändligen
upprymd och munter. Denna lyckliga början af våra
forskningar syntes honom så tillfredsställande, att han
derpå bygde de mest sangviniska förhoppningar. Äfven
jag borde naturligtvis känna mig belåten, men minnet
af denna halfförtärda kropp och hela den obehagliga
scen jag nyss bevittnat gjorde mig nedstämd och
vemodig. Jag kunde icke hindra min inbillning att
återgå till det mörka förflutna, att söka föreställa mig
alla dessa längesedan döda varelsers känslor och tankar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
