Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derför trifdes ganska väl i det tarfliga värdshuset,
utanför hvars dörr vi nu stannade.
"Den möjligen blifvande egaren till Oukwoodhouse
lord Astley Hawerfield somnade en qvart derefter så
skönt, som du vet, att en fattig student — hvilken
är van vid ett vindsrum, hos fru Asp i Lund, med
ty åtföljande rankiga säng och hårda madrass — kan
göra, under det att den fina londoner-advokaten vände
sig suckande och svärjande en god halftimme, innan
kan kunde förlika sig med värdinnans på Gröna Kransen
allra yppigaste bädd." — — —
Fortsättning den 14 juli.
"Hm, sir, det är svårt att svara på den frågan;
nog tror jag alltid, att lord Percy älskade sin son,
men de voro af ett så olika lynne, lorden var mycket
tystlåten, melankolisk och sjuklig, och unga mr Astley
var allt för mycket vild och häftig," sade mrs Banks,
hushållerskan vid Oukwoodhouse, som satt sig ned
på en bänk på den lilla terrassen utanför köksflygeln,
der jag helt förtroligt placerade mig bredvid henne,
under det hon betänksamt strök sitt förkläde slätt
öfver sina stora runda knän.
"Jag hade flera gånger besökt henne, och hon
tycktes hafva fattat en verklig välvilja för den "utländska
målaren", som hon envisades att kalla mig.
"Ryktet om vår upptäckt af den försvunna mr
Harry Mertons kropp hade emellertid mycket skadat
mig i hennes ögon, och jag hade stor svårighet att
öfvertyga henne, att jag, eller åtminstone min reskamrat,
icke var polisman eller möjligen tillhörde någon mystisk
sammansvärjning af äfventyrare ifrån Newgate. Hennes
misstankar voro likväl väckta, hon anade en annan
bevekelsegrund för mina frågor än blotta nyfikenhetens,
och det var derför med en viss återhållsamhet hon
tillfredsstälde sin lust att prata.
"Lyckligtvis gjorde denna återhållsamhet sig icke
länge gällande, min vänskapliga språksamhet var en
allt för stor frestelse att helt och hållet kunna motstås,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
