Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja visst, han ser mycket ståtlig ut; men se det
kunde man aldrig tro, och den stackars unga modern
fick aldrig upplefva denna lyckliga förändring."
"Hade han då varit sjuklig allt sedan han föddes?"
"Nej, alls intet, och det var derför hans svaghet
grämde mylady så mycket mera, tror jag; om hon
aldrig först sett honom stark och vacker i flera månader,
så skulle hon kanske icke sörjt så mycket."
"Berätta mig, huru det förhöll sig med barnets
sjukdom, jag ber er, Mary ... det förefaller mig
besynnerligt med dessa förändringar."
"Åh nej, det var icke besynnerligt, när man vet,
hvaraf det kom, det var helt naturligt, fast det var
sorgligt."
"Nå väl, hvari bestod då denna sjukdom?"
"Ser ni, det var första sommaren, som herrskapet
vistades här vid Oukwoodhouse. Lord Percy hade
gift sig i Italien med lady Clara, som var en mycket
rik arftagerska af samma familj som hans farmor, och
som den gamla ladyn redan för längesedan hade bestämt
åt honom. Hon var, som sagdt är, så vacker och så
mild och glad, att lord Percy bara behöfde se henne
för att älska henne, och det unga paret stannade qvar
utomlands nära tvenne år, tills gamla ladyn här hemma
dog; ty jag tror, att den unga frun icke gerna ville
vistas tillsammans med sin mans farmor, som hade
rykte om sig att vara väl sträng och svår; allt nog,
de kommo icke hem förr än ett helt år, eller mera
efter hennes död, och deras lilla gosse var då fem
månader gammal och det allra vackraste barn, med
stora blå ögon, alldeles som faderns, och så lik honom."
"Men, Mary, lord Astley har ju svarta ögon och
svart hår och liknar icke alls sin far, har man sagt mig."
"Ja, se det var ju besynnerligt, det växte alldeles
bort, och så småningom blef han alldeles olik mot hvad
han var i sin spädaste ålder."
"Men det är ju alldeles obegripligt! — Föll man
aldrig på den tanken, att barnet kunde vara bortbytt?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
