Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och förtjust att genast kunna meddela sina intryck,
utropade Alf:
"Så lyckligt, att du ännu icke lagt dig; jag får
då tillfälle att ännu i qväll gifva dig den förklaring
jag lofvade i morgse öfver orsaken till mina glada
förhoppningar, då jag reste."
"Ah, jaså. Nåväl, huru hafva dessa förhoppningar
realiserats?" sade Malkolm gäspande och lade bort
boken, under det han med ett slags faderlig välvilja
granskade Alfs glänsande ögon och blossande ansigte,
som bevisade den lifliga rörelsen inom honom.
"Åh, illa, fördömdt illa! Jag skall berätta dig
alltsammans, men låt mig först bli af med rocken.
Jag begriper icke, huru man kan berätta någonting,
då man är klädd i bonjour och tillknuten halsduk.
Se så, säg mig nu, huru du tillbragt tiden och huru
du befinner dig?"
"Åh, jag befinner mig som vanligt. Jag har,
medan du varit borta, roat mig med att läsa ett långt
bref ifrån Astley Cameron, hvilket ankom strax efter din
afresa och var den bästa afledare för mina egna
obehagliga tankar. Det var adresseradt till dig, men
som både du och Cameron sjelf vilja fortfara, att
hålla våra studentlöften i helgd och anse allt
gemensamt emellan oss, så bröt jag brefvet, innan du
kom hem."
"Och deri gjorde du fullkomligt rätt. Jag vet,
att Astley värderar oss båda lika. Ja, han höll till
och med mera af dig, efter hvad jag tror då ni båda
voro äldre och mera jemnåriga. Men hör nu min
historia och skratta icke allt för mycket åt min
dumhet!"
Alf kastade sig ned i soffan bredvid sin vän och
började genast med ifver och liflighet berätta utgången
af sitt äfventyr, sedan han först meddelat honom sin
upptäckt i Dresden af den kringresande
blanksmörjsfabrikantens blå naglar, dennes förmodade bekantskap
med Hawerfield, bekräftelsen deraf i parken vid
Langenau, hans möte på balen med båda dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
