Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Tyst!" sade Malkolm, blickande på Johan, som,
helt förbryllad af de båda herrarnes obegripliga ord,
stod alldeles förstenad vid dörren med den sotiga rocken
på armen. "Huru som helst, lord eller jude, så äro
vi lika kloka som förut," återtog Malkolm, då betjenten
var utom dörren. "Tro mig, Alf, allt detta är endast
gyckelspel af en..."
"Tyst, Malkolm! Säg icke ut, hvad jag aldrig kan
höra utan oro för ditt förstånd!"
"Förstånd?" upprepade Malkolm med ett
melankoliskt leende. "Hvad menar du egentligen med detta
ord? Jo, allt som öfverensstämmer med den normala
uppfattningen af hvad vi se och känna... Man skulle
kunna säga, att det är ett begrepp, som afgöres af
pluraliteten. Mängden har rätt, fåtalet äro stollar. Är
det icke så? Men hvem bevisar mig, hvar förnuftet eller
galenskapen egentligen befinner sig. Vi hafva kommit
öfverens om vissa uttryck för att förstå hvarandra, men
hvem vet, om någon öfverensstämmelse i sjelfva verket
existerar? Du kallar denna väst, som jag bär, hvit, jag
gör detsamma. Men är den verkligen likadan för bådas
ögon? För mina är den kanske himmelsblå eller svart;
vi begagna samma uttryck, men hafva möjligen en helt
olika uppfattning af föremålen. Du tviflar på mitt
förstånd, då det icke sammanstämmer med ditt, du
kallar den uppfattning oriktig, som du icke kan dela.
Men har du väl derför rätt? Ja, vi hafva båda rätt,
ty det rätta och det sanna är verkligen individuelt.
Vi kunna ju icke tro eller fatta annat, än hvad vi fått
förmåga till. Ljuset finnes icke till för den blinde,
han har full rätt att tvifla derpå, för honom existerar
det verkligen icke, men den seende har äfven rätt i
tron på och njutningen af sitt företräde... Dåren,
som med några halmstrån i håret tror sig bära en
krona, förefaller oss beklagansvärd och missledd, men
han är intetdera, han har rätt, han bär verkligen en
krona, lika verklig och lika afundsvärd kanhända, som
den vi se skimra med guld och juveler. Hans tro,
hans uppfattning är för honom liksom för oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
