Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans ben för de arga och flaxande gässen, som alls
icke delade sin matmors välvilja emot främlingen.
"Var så god och sitt ned!" fortfor hon,
aftorkande ett litet grönmåladt säte, fastslaget vid stammen
af en gammal knölig kastanie, hvars vidsträckta grenar
öfverskuggade hela gården, och hvars rödaktiga
blommor lågo nedfallna som en matta derpå.
"Jaså, det var en handlande?" sade Alf med lifligt
intresse, ty, ehuru han genast föreställt sig, att på
ett eller annat sätt i denna sak spåra den lilla judens
person, blef han nu likväl öfverraskad af gummans ord.
"Var det icke en helt liten karl, som såg ut att
vara jude, ty i det fallat såg jag honom i Langenau,
der han utbjöd lottsedlar?" fortfor han, sättande sig
ned bredvid gumman på bänken.
"Jo, alldeles så såg han ut, och han hette Samuel
Mejerkopf, som också låter judiskt. Han var så god
och skänkte mig två burkar blanksmörja för mina
tofflor, som skall bevara dem för evigt," sade han,
"så det är nog densamme, och han öfvertalade mig
också att, såsom betalning för rummet, mottaga ett
papper, som han påstod vara värdt minst hundra
floriner, i fall det numret, som står derpå, skulle komma
ut vid nästa lottdragning i Frankfurt, och som jag i
alla händelser skulle få femtio för i Hamburg, men
det blir nog svårt för mig att få ut detta, fruktar
jag, eller huru?"
"Ja, min goda fru, jag fruktar verkligen
detsamma; men skulle ni vilja vara så god och visa mig
detta papper?"
"Ja gerna, jag gömde det mycket väl i den innersta
lådan af min dragkista, ty han förmanade mig att
förvara det noggrannt."
"Den skurken," mumlade Alf förargad och leende
åt gummans godtrogenhet, under det hon gick in i
huset för att hemta den dyrbara lottsedeln. "Ja,
skurkar äro de båda två, ehuru af olika art och
utseende," tillade han halfhögt, vid tanken på den vackre
och förföriske lorden, som bortfört Gundel ifrån det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
