Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malkolm höll just på att af honom underrätta
sig om vägen till den gamla borgruinen, då Alfs
uppmärksamhet väcktes af en person, som suttit
hopkrupen tätt intill väggen vid trappan, och nu steg
upp och försvann in i huset.
I samma ögonblick han reste sig upp tyckte
Alf sig igenkänna den försvunna lottförsäljaren ifrån
Hamburg.
Det var endast en sekund hans blick träffat
honom, och han kunde icke se hans ansigte, men
någonting i figur och klädsel lät honom blixtsnabbt
fatta idén, att det var han, och utan att gifva sig tid
till närmare eftertanke skyndade Alf efter honom in
i stugan.
Inkommen såg han, att en gång gick midt igenom
huset med flera dörrar på ömse sidor, alla stängda
utom den till ett slags kök eller matsal, der fyra eller
fem personer voro församlade kring middagsbordet.
En äldre karl, klädd i den vackra drägt, som
bäres i trakten af Regensburg, med silfvermynt till
knappar i sin svarta sammetsjacka, sämskskinnsbyxor
och snörda kängor, och tvenne qvinnor, som tydligen
voro hans hustru och dotter, sutto öfverst vid bordet.
Den unga flickan såg så täck ut i sin toppiga filthatt
med blommor, sitt svarta silkeslif med halssmycke, och
bröstet öfvertäckt af silfverkedjor, upplagda på små
hakar i otaliga hvarf, att Alf nästan glömde vid
hennes åsyn, hvarför han inkommit.
Värdinnan i huset, en femtioårig qvinna med röd
hufvudbindel, var sysselsatt att åt sina gäster skära
af en ofantlig limpa, som hon höll framför sig, och
besvarade Alfs frågor med en helt förundrad min och
ett fullkomligt nekande, att någon person, som
motsvarade hans beskrifning, fanns i huset.
Förlägen såg sig Alf omkring i rummet; det var
verkligen ingen af de närvarande åtminstone, som
liknade den han nyss tyckt sig se, och då gumman
slutligen visade på en halfväxt gosse, som i detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
