Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hinna höjden, der den förfallna borgen låg, utan att Alf
nämnde något om den syn han tyckte sig hafva haft.
Höglandet mellan Kronach och Regensburg utgör
liksom en öfvergång till de vackra Bajer-alperna och
den del af Frankerskogen, der de båda unga männen
nu befunno sig, är den mest romantiska, om den också
för en forstman just icke skulle vara den mest
tillfredsställande, ty de gamla hyggenas risbråte, de få
och ovårdade planteringarna, de många nedbrutna
vindfällena och de murkna stubbarne gjorde, på den tiden
åtminstone, skogen mera pittoresk än välskött.
Den var emellertid fullkomligt öfverensstämmande
med en målares smak, och man hade icke gått en
timme ännu och knappt hunnit hälften af den smala
och branta gångstig, som mellan gigantiska
silfvergranar, lärkträd och tallbuskar förde dem uppåt den
höjd, der den gamla borgen borde finnas, innan Malkolm
stannade och utropade full af förtjusning:
"Se då, Alf, hvilket motiv för en tafla detta skulle
bli — sätt dig ned der på stenen ett ögonblick
och se till venster! Hvilka vackra partier, hvilka
dagrar och skuggor, hvilken grönska, hvilken effekt i
och öfver det hela!"
Och han hade verkligen rätt. En bäck, som kom
ifrån någon vattengöl på höjden, kastade sig här öfver
en klippa och bildade en kaskad, hvars skum stänkte
öfver en murknad spång nedanför, ett mossigt stensäte
och ett af desssa okonstlade monumenter, som taga sig
så bra ut, och som man så ofta ser i bergstrakterna
öfver förolyckade personer — ett lutande och mossigt
träkors, behängdt med radbandskulor uppträdda på
ståltråd, och med en tafla, som beskrifver
olyckshändelsen, alltsammans öfverstänkt af glittrande
vattendroppar, hvilka underhålla den yppiga grönskan,
omslutet af fallets harmoniska brus och belyst af denna
milda och friska dager, som solstrålarne sprida genom
skogens löfverk.
Malkolm hade sjelf satt sig ned på den kolossala
stubben efter en silfvergran och framtog sitt ritstift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
