Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägen och ingen kunde passera, utan att han skulle
märka det.
På ena sidan af den lilla gårdsplanen, under ett
par stora lönnar bredvid några bondvagnar, stod äfven
en kalesch, som mycket liknade den, hvari han sett
den unga flickan åka om morgonen, men Kronachs
ekipager voro alla i ett temligen bedröfligt skick och
liknade hvarandra så mycket, och dessutom var ingen
anledning att tro de resande hafva stannat bland
arbetarne på en ölstuga, hvarför Alf gick in, utan någon
vidare tanke på den gamla vagnen utanför.
Inne i värdshussalen sutto några af de vanliga
gästerna vid sina bierseidlar, och dessutom ett par
landtmän, som kommit ifrån staden, der de varit
inne för att sälja höns, grönsaker och kalfvar och
hvilkas burvagnar stodo utanför.
Det var temligen skumt i det låga rummet, och
Alf gaf icke akt på någon särskild derinne, förrän en
af de närvarande sakta reste sig upp vid hans inträde
och sökte smyga sig ut bakom honom. Han vände
sig då om och igenkände i ögonblicket, för tredje
gången denna dag, den lilla juden.
Hastigt som tanken, fattade han tag i hans
rockkrage och höll honom qvar.
Det händer ganska ofta, äfven i vigtigare fall, att
ändamålet glömmes af intresse för medlen; och den ifver,
den energi och häftighet vi utveckla under bemödandet
att ernå en sak, stå ofta i ett mycket ojemnt
förhållande till målets vigt; sjelfva ansträngningarna derför
och svårigheterna dervid lifva och sysselsätta oss till
den grad, att det, som ifrån början var hufvudsaken,
blir nästan glömdt, och medel och ändamål blifva
ombytta. Liksom vildbrådets hela vigt och värde ligger
i nöjet af jagten, så hade Alf nästan glömt, hvarför
han ville fånga juden, under den ifver och det intresse,
som hans många misslyckade bemödanden dervid och
den lilla listiga mannens ständigt lyckade räddning,
uppväckt och stegrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
