Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framför judens fötter, och Alf fick tid att ånyo fatta
tag uti honom.
Den första paroxysmen af färskräckelse tycktes
helt och hållet hafva förstummat honom, och han
liknade en sprattlande mört, som fått en mätkrok i halsen,
den andra deremot satte hans tunga i en fruktansvärd
fart, hvilken påminde om en kacklande gås i räfvens klor.
Aldrig i sitt lif hade Alf hört en sådan
munvighet, en sådan störtsjö af bedyranden, böner, hotelser
och oqvädinsord; han måste beundra det tyska språkets
rikedom, hvars hela vältalighet han likväl icke förstod,
och som gjorde, att han ännu en gång var nära att
kikna af skratt, under det att alla de närvarande
hederliga landtmännen sökte lugna sin uppretade och
förskräckta landsman, och medla mellan honom och Alf.
Ändligen hade den senare lyckats försäkra dem,
att han icke ämnade kröka ett hår på den resande
blanksmörjsfabrikantens hufvud, och fått honom med
sig in i rummet bredvid, hvars dörr han låste och
hvartill han stoppade nyckeln i fickan.
Väl inkommen dit, nedsatte han sin tvetydiga
fånge i en gammal länstol, drog hastigt upp en pistol,
laddad med litet löst krut, hvilken händelsevis legat
qvar i hans rockficka, sedan han begaf sig till mötet
i Frankerskogen, och stälde sig tätt framför den
besegrade mannen, icke utan en hemlig fruktan, att hela
den lilla hexmästarens person skulle upplösa sig som
en dimma för hans ögon, eller flyga upp genom taket
som en ande i en fésaga.
"Om ni nu gör det minsta försök att undkomma,
eller nekar att gifva mig de upplysningar jag begär,
så skjuter jag er för pannan utan betänkande, men
om ni håller er stilla och svarar med sans och
uppriktighet, så skall genom mig åtminstone intet ondt hända
er," sade Alf på svenska, för att icke förstås af de
troligen utanför lyssnande tyskarne, och fixerade honom
med en obestämd aning om, att hela hans ytterliga
rädsla och allt hans bråk och prat, endast voro
förställning och dolde någon listig plan till flykt, ty ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
