- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
475

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
En rättegång för sextio år sedan. - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingen kunde lösa bättre och utföra med mera finess
än den charmanta ladyn.

Dessa trenne personer, helt lamt biträdda af
Arabella och Cameron, som båda voro underlägsna i
detta afseende, i synnerhet för tillfället, utförde nu
under den timme, som besöket räckte, en salongsscen,
som i behag och värdelöshet kunde hafva tjenat till
mönster; och då Astley helt tankspridd, under det han
talade, fattade en luta, som låg på klaveret och Harvey
med anledning deraf berättade, att han hade en
ovanligt vacker röst, uttalade den unga frun hastigt
en bön att få höra honom sjunga.

1810 års studenter voro icke sådana sångare som
1867 års, men Astley hade en ganska vacker röst och
var mycket musikalisk; han hade sjungit,
ackompagnerad af faster Petronellas klaver, och väckt
förtjusning vid julkalasen i Skurups prestgård, och han var
i detta ögonblick allt för mycket inspirerad, för att
icke sjunga bra, helst han nu alls icke fann sig mera
generad af den förnäma damen i hennes granna salong,
än af de hederliga skånska fruarna och flickorna i
prostgårdens lilla förmak.

Lady Hamilton gjorde visserligen en ogillande
grimas åt sin dotter, men Astley, som endast hade
ögon för den vackra Arabella, märkte ingenting annat
än hennes tjusande blick och, sättande sig ned på
den taburett, som Moor skjutit fram till honom, grep
han raskt i lutans strängar och sjöng, med elden och
behaget hos en förälskad yngling, några af dessa på
en gång vemodiga och glödande sånger, som då voro
nyss komponerade, och som ännu väcka sympati i
hvarje musikaliskt sinne.

Man säger, att endast svensken och italienaren
kunna sjunga med känsla, och kanske har man rätt,
åtminstone har aldrig en engelsman kunnat det, och i
det bifall Astley skördade, skulle man kanske kunnat
finna ett giltigt skäl till tvifvel på rättmätigheten af
hans anspråk, att vara född på Cornwallis’ klippkust.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free