Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det syntes således, som han ämnat återkomma,"
sade Astley tvekande.
"Åh nej, du känner honom icke," den förb—lilla
tysken är lika svår att fånga och lika lätt att förlora
igen, som en ål, jag var galen, som lät honom få ett
ensamt rum i natt ... det hade väl dessutom varit
detsamma, förmodligen har han ingen anledning haft att
gå sin väg förut, hans afsigt var nog i alla händelser
att komma till England, och derför har han hittills
följt mig. Emellertid förestälde jag mig, att hans egen
fördel vore det bästa band på honom. Det vore i
sanning sällsamt, om jag nu skulle få jaga den
skälmen lika länge för din räkning, som jag hittills sökt
honom för Malkolms," sade Alf förbittrad. Men låt
oss emellertid icke förlora modet. Jag försäkrar dig,
Astley, att den lilla försmädliga juden nog skall er
tappas. Englands polis är ju långt bättre än
Kronachs, han kan dock icke sjunka genom jorden, och
vi återfinna honom nog. Här står nu mrs Johns’
anrättning orörd. Sätt dig ned och ät först! Vi gå
sedan till Oukwoodhouse, der få vi nog veta, om han
varit synlig, du har ju vänner der. Se så, det är
en rätt god fårstek, får jag servera dig?"
"Nej, jag har verkligen förlorat all aptit, och
théet är kallt."
"Så drick ett glas öl i stället, det har jag lärt
mig i Baiern, der man dricker öl ifrån morgon till
qvällen. För fan, Astley, du får icke bli modfäld och
melankolisk för hvarje liten motgång," fortfor Alf,
som tydligen åt och pratade lika mycket för att
upplifva sig sjelf som sin vän.
Tio minuter derefter stodo de båda unga männen
ute på den dammiga gården, der några höns refvo
bland halmen vid ett skjul, och dufvorna spatserade
framför trappan i solskenet, bevakade af en stor
lurfvig hunds sömniga blickar.
Astley hade tillsagt värdinnan att skaffa dem
hästar till eftermiddagen och att helsa den försvunne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
