Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville han, genom att sjelf undersöka platsen för mordet,
söka bilda sig en egen åsigt om denna sak.
Klockan var sju på qvällen, han önskade få
underrättelse om Hawerfields tillstånd och få meddela Alf
Meyerkopfs häktande, och dessutom var en promenad
på strandvägen det angenämaste han kunde företaga,
der vinden ifrån hafvet mildrade värmen, som hela
dagen varit tryckande.
Astley visste icke, på hvilken punkt af denna väg
man funnit lord Hawerfield, men den förfallna ladan,
hvarom man talat, skulle gifva honom en ledning, och
dessutom ämnade han ju gå ända fram till
herregården, ehuru denna väg var dubbelt så lång som den
vanliga.
Detta haf, förrädiskt och hemlighetsfullt i sitt
lugn och hemskt och förfärligt i sitt uppror, som man
prisar och finner så sublimt, det låg nu blankt som
en sköld till venster om Astley, som tankfull vandrade
fram öfver gruset och snäckskalen på vägen, som ytterst
förde till några fiskarkojor, samlade till ett slags by
längst ut vid kusten bakom Oukwoodhouse.
De ödsliga, af stormen ständigt piskade klipporna
syntes slitna och blanka, och det grå kritdammet mellan
deras vittrade skrefvor låg i detta ögonblick stilla och
orördt af aftonens ljumma vindfläktar. Astley hade,
under den tid han bott i byn, knappt någonsin kunnat
gå denna väg utan att brottas med den eviga blåsten
och förblindas af den kringflygande kritsanden.
För första gången tyckte han sig kunna få en
redig öfverblick af denna klippiga och ödsliga strand
och detta ändlösa haf, som vid hvarje andetag tillförde
honom den skarpa, saltaktiga luften, som man inandas
med så mycket välbehag, då den icke tjutande och
blandad med skum kastas i ens ansigte, liksom i
vansinnig vrede.
Han hade gått en halftimme ungefär, då han ett
stycke ifrån stranden såg ett slags skjul, som troligen
var den omtalade ladan, bakom hvilken tvenne stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
