- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
530

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framåt, då ett otydligt ljud derifrån kom honom att
stanna och betrakta det nogare.

Han tyckte sig hafva hört en suck, och detta
ljud upprepades ännu en gång. Emellertid har hafvet
så många läten, det är ett instrument med en oändlig
tonskala, och den vind, som hviner mellan klipporna
och klagande drager öfver den kala kusten, härmar
alla ljud och har både snyftningar, rop och suckar.

Den ensamme lyssnaren, som står en qväll på
stranden och ser denna blanka lugna yta, tror sig
ifrån djupet höra de halfqväfda nödropen af de
skeppsbrutnes oroliga andar, ty hafvet är lugnt, och vinden
är omärklig, och dessa brutna ljud komma, man vet
icke hvarifrån.

En känsla af obehag, en hemlig rysning flög öfver
den unge mannens kind, men i nästa ögonblick
närmade han sig det förfallna skjulet, der kunde ju finnas
en varelse, som behöfde hans hjelp.

Ehuru månen väl fanns på himlen, så lyste den
likväl allt för litet för att gifva föremålen någon tydlighet,
och den ljusning, som kom ifrån hafvet, gjorde i detta
fall mera nytta, ty den sidan af det gamla rucklet,
som var vändt emot stranden, syntes långt bättre än
den, som låg åt klipporna.

Då Astley kom närmare, hade han likväl ingen
svårighet att granska detta ödsliga ställe, der de
hopvräkta bräderna och de skarpa oformliga stenarna
bildade en obehaglig labyrint, som icke skulle varit
lätt att genomsöka.

Han behöfde det emellertid icke, ty en ny suck
eller snarare ett halfqväfdt otåligt rop förde genast
hans blickar till ett föremål, som han strax fann vara
en på marken liggande karl, hvars ansigte skymdes af
en sten, emot hvilken han stödde sig.

Astley var obeväpnad, och han hejdade sig ett
ögonblick, vid tanken på de många berättelser han
hört om vilda uppträden med de råa fiskrarne och
smugglarne på kusten, hvilka icke sällan låta den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free