Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphöra som åkare och i stället blifva
begrafningsentreprenör.
"Jag försökte afråda honom derifrån, men mr
Morris var af ett mycket bestämdt och, jag kan väl
säga, despotiskt lynne; han hade en bekant som skulle
gå i kompani med honom och ingenting kunde förmå
honom att afstå ifrån denna plan. Jag hade velat hafva
mera sympati oss emellan, mera öfverensstämmelse
mellan vår skilda verksamhet, men Morris påstod, att
han såsom tillställare af begrafningar skulle kunna
använda en hel hop skräp, som jag ifrån teaterns
utdömda förråd kunde skaffa honom till liksvepningar
och dylikt, och att det passade sig mycket bra för
oss båda.
"Vi blefvo gifta; men det var mig emellertid
omöjligt att för min del på något sätt kunna profitera af
det ledsamma yrke min man valt, och, för att tala
uppriktigt, fann jag snart, att mr Morris icke liknade
min begråtne Kutts, hvilkens hängifvenhet hade låtit
honom blåsa lifvet ur sig, och då Morris en vacker
dag tog hans efterlemnade basun för att använda som
prestaf, var mitt hjerta nära att brista.
"Samma qväll, då jag gick hem ifrån teatern, ty
nu var det icke att tänka på att få åka mera, då jag
naturligtvis icke kunde begagna likvagnen, får jag vid
ett gathörn se Morris, som gått för att arrangera och
öfvervara en skräddares begrafning, ännu sorgklädd
med flor om armen och hvita vantar, stå ifrigt
samtalande med en qvinna af besynnerligt utseende.
"Hon var stor och lång som en karl, men såg
rätt bra ut, ehuru hon icke mera var ung, och som
jag vet, att karlarne ibland hafva en obegriplig smak,
och Morris ofta förut gifvit mig anledning till
svartsjuka, så trodde jag bestämdt, att jag såg en rival
framför mig, och smög mig derför helt nära intill dem
i mörkret utmed väggen, der jag stannade.
"De talade emellertid så lågt, att jag på en lång
stund ingenting kunde höra, och då jag ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
